Ja då har man vart snorig och hostig i över 2 veckor nudå...jag vill INTE ta nån medicin mer än nässpray och hostsirap, vägrar! Men nu kanske jag måste tänka över saken, med tanke på att jag är trött trött trött hela tiden och kan inte koncentrera mig och snorar mig igenom hela lektionerna. Hmm...undrar varför ajg är så skeptiskt mot pencillin i skit? Kanske för att det typ stannar i kroppen ett halvår efter man tagit skiten. Mer naturmedicin tack!
Nu ska jag skriva en uppsats om mdoern tkenik i arbetslivet, så roligt! Not.
Vi ska även lära oss en dikt skriven av poeten Victor Hugo som även skrivit les miserables och ringaren i notre dame. Vi ska kunna den utantill till på tisdag då var o en ska läsa upp den inför klassen med inlevelse som betygssätts. SÅJA. Jag ska försöka översätta så alla icke fransktalande hajjar. Mycket fint, den är skriven till hans dotter som dog ung, och eftersom han blev landsförvisad pga av sina politiska åsikter-han var mot dödsstraff och barnarbete, så kunde han inte ta sig till hennes grav. Därav dikten. Gråtvarning utfärdas.
Imorgon, vid gryningen, vid timman då landet bleknar upp,
går jag. Förstår du? Jag vet att du väntar på mig.
Jag går genom skogen, jag går över bergen.
Jag kan inte hålla mig borta från dig längre
Jag kommer vandra med mina ögon fixerade vid mina tankar
Utan att något annat se, utan att höra något ljud
Ensam, okänd, med krökt rygg, med korsade händer
ledsen, och dagen är för mig likgiltig som natten
Jag kommer inte se guldet från den fallande kvällen (solnedgången)
inte heller seglen långt i fjärran som seglar ner mot Harfleur
och när jag kommer fram, lägger jag vid din grav
en bukett med grön järnek, och ljung i fullaste blom
BUÄHÄÄÄHÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Griiiiiiiiiiiinnnnaaaaaaa! Jag älskar poesiiiiii!!!!
För Annica, träning på franska-fattar du allt? :)
Les Contemplations (1856)
Demain, à l'aube, à l'heure où blanchit la campagne
Je partirai. Vois-tu? Je sais que tu m'attends
J'irai par la forêt, j'irai par la montagne
Je ne puis demeurer loin de toi plus longtemps
Je marcherai, les yeux fixés sur mes pensées,
Sans rien voir au dehors, sans entendre aucun bruit
Seul, inconnu, le dos courbé, les mains croisées
Triste, et le jour sera pour moi comme la nuit
Je ne regarderai ni l'or du soir qui tombe
Ni les voiles au loin descendant vers Harfleur,
Et quand j'arriverai, je mettrai sur ta tombe
Un bouquet de houx vert et de bruyère en fleur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar