Jag har under mina snart fem(!!!!???) månader i Paris kommit fram till en slutsats; Jag är grym med barn! Barn älskar mig!
Jag har nästan hela mitt liv varit lite rädd för ungar, tyckt dom varit rätt jobbiga och läskiga, men när jag jobbade som barn/ungdomsledare på kvinnerstaskolan så gick vi superbra överens, och det var väl ungefär då som jag började fatta att jag måste sluta vara skraj för dom. Sen skulle jag träffa Jade för första gången och det gick ju bra men var läskigt, såklart mest eftersom hon pratade franska och jag fattade noll.
Men! Idag är dagen då jag fick extra vatten på min kvarn, coh även dagen som jag kommer skriva in som dagen då jag absolut slutade vara rädd för barn! Och även dagen då jag starkt istället bekänner att barn är helt underbara! Inte alltid såklart, och framför allt inte ALLA barn, men ja...I like them!
Man kunde kanske tro att jag skulle bli avskräckt efter att ha kommit från noll barn till Sébs barn, men det har ju gått över färväntan. Idag hade vi som sagt picnic och vi bjöd in två tvillingar från Jades skola, UTAN deras föräldrar! det var jag, Sebby, Jade, och några kompisar till Seb, och så ungarna såklart. Och tro mig, vilket jobb; Tre vildar som ska äta, dricka, PINKA; rulla i sanden, tvätta sig och efteråt rulla i sanden igen....jises! Men det gick bra ändå. Jag fann mig själv tycka extremt mycket om att ha dom klängande överallt, och tom när vi skulle gå hem och Seb hade tappat tålamodet, var SKITSUR och alla ungarna trötta, så tyckte jag att det var roligt:)
Japp, go dag! Nu måste jag sluta i all hast, vi ska på nån fest där en kompis till S spelar...skriver mer imorn kanske. Puss på alla!
