dåliga dagar, bra dagar. Imorse var jag uppe med tuppen och sprang i parken utanför oss, kommer innanför dörren sen och möts av en superstressad Séb och en Jade som knappt käkat klart sin frukost och som ska vara på skolan om en kvart. Séb är typ på sitt allra sämsta humör och tar ÅR på sig innan han till slut kastar sig ut genom dörren. Då är det bara att SNABBT klä på surt barn och med lite lurigheter få henne på bra humör så vi kan komma iväg. Phu! Väl tillbaka i lägenheten är jag typ lika sur som Séb var innan, och jag går runt och plockar prylar och gör mig i ordning. Då ringer min mobil och så är det darling so ringer och säger förlåt för att han vart så dryg mot mig och Jade den senaste tiden, men (klassiker) "jag har så mycket på jobbet, jag klarar inte riktigt pressen." Jaja, inte är vi ovänner länge, även om vi är det ofta så blir det korta, korta stunder av krig, men sen förlåt och sen glatt liv igen!
När jag var på väg till parken nu så mötte jag Jade med sin klass på väg ut nånstans, och Jade skriker LINDA! Hennes kompisar: Är det din mamma Jade? Varpå hon vrålar JAAAAAAA! Haha, töntig som man är, trots att man vet att det inte är sant och att hon bara larvar sig så blev jag varm i hjärtat. Ungar kan ju verkligen driva en till vansinne, men man glömmer lika fort.
Nu ska jag till Pompidou för att studera tillsammans med Suz. Superväder och sol i själ och hjärta och i luften! LOVELY!
Jaaa! Hur kan man vara olycklig i PARIS? Hiihhiii!
SvaraRadera